gtwhtm

27/8

En vecka i Thessaloniki, Grekland. En svensk man vid poolen säger "Det var brorsan som bokade, en resa till grekisk ö: Thessaloniki. Hahaha." När jag är där tänker jag inte så mycket på det här hemma, det som fattas. Här finns det förluster som är kännbara i omgångar. Det är som att gå runt i ett tuggummi, det kletar i varje riktning. Men i Grekland mår jag bra; blir upplyft, solbränd, mätt, dåsig, lycklig. Minns när jag var i Spanien och kände att man består av en innehållslös botten, att man inte alls har en massa att hämta från sig själv. Det finns ingen hemlig botten full med nostalgi och betydelsefulla minnen och det finns ingen storartad sanning. Allt är bara fjäderlätt tomhet. Så kände jag nu med. Det är först när jag kommer hit jag kan känna nederlagen och förlusterna.

Till Ellie skriver jag: it's as if loneliness isn't a state of mind but a place.


» Kommentera

21/5

Jag blev reserv nummer 22 på en feministisk skrivarkurs på Kvinnofolkhögskolan. Det var ju synd eftersom jag tänkte gå den som ett led i att "det man minst vill göra är det man ska utsätta sig för"...


» Kommentera

28/4

Det regnar idag. Jag har öppet fönstret och ligger och lyssnar på grannen som krossar vinflaskor i soprummet.


» Kommentera

21/4

Jag trivs på universitetet trots att jag känner mig ensam om alla mina tankar. Jag tycker inte om att prata om motstånd i form av att sluta använda deodorant eftersom jag blir äcklad av idén. Jag tycker inte heller det låter som en vettig motståndsstrategi att som homosexuell "stöta på den mest uppenbart heterosexuella i ett rum". Jag blir jämt irriterad på individer som dras till kollektiv. Trots att jag ofta vrider mig av obehag när folk öppnar munnen så trivs jag eftersom det krävs ganska lite av mig. Och jag tycker om att skriva nästan oavsett vad jag skriver.

På jobbet är jag vansinnigt uttråkad. Jag skäms över det eftersom jag anser att det är jag och bara jag som kan göra något åt situationen. Jag tycker inte att det är någon annans problem eller ansvar. Samtidigt njuter jag av det monotona i det; att lägga tid bakom mig. Att behandla tiden respektlöst, som att den inte är värd lika mycket för mig som för andra.


» Kommentera