-

Nu så tydligt. Alla olika män, opassande, annorlunda. Det var ju bara för att jag var trött på mig själv, ville se om jag kunde pånyttfödas, bli någon annan. Slösaktig och osäker på vad med mig som behöver behållas. Fräscht och nytt att få se om jag kunde bli hemmafru, konservativ, nedtonad, kanske smalare? Bara överraskad, inte uttråkad. Hellre chockad än utsatt för upprepningar.

Politiken är inte till för sådana som mig. Där är min existens meningslös. Jag tycker Ebba Busch Thor och är vettig och jag tycker Kajsa Ekis Ekman är vettig (detta: "Antingen är det våldtäkter eller så är det ingenting. Man måste ha trauman tydligen och tycka att allt är jobbigt hela tiden, om man inte bryr sig tycker de att man är respektlös. Mina vänner pratar mycket om självständighet, att få vara ifred, men jag ser inte hur det skulle kunna förändra något. Allt finns redan där. Husen, reklamen, yrkena, kaféerna. Jag kan bara gå runt mellan dessa kolosser.")

Det är ingen idé, sådana som mig fattar faktiskt ingenting.

Hur skulle vi kunna göra det?