<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" version="2.0" xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/"><channel><title><![CDATA[gtwhtm]]></title><description><![CDATA[gtwhtm]]></description><link>http://ttamiz.com/</link><generator>Ghost 0.7</generator><lastBuildDate>Mon, 13 Apr 2026 01:41:39 GMT</lastBuildDate><atom:link href="http://ttamiz.com/rss/" rel="self" type="application/rss+xml"/><ttl>60</ttl><item><title><![CDATA[27/8]]></title><description><![CDATA[<p>En vecka i Thessaloniki, Grekland. En svensk man vid poolen säger "Det var brorsan som bokade, en resa till grekisk ö: Thessaloniki. Hahaha." När jag är där tänker jag inte så mycket på det här hemma, det som fattas. Här finns det förluster som är kännbara i omgångar. Det är</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/27/</link><guid isPermaLink="false">25e8e5fb-c9d4-4366-a339-e3e9584964d9</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 27 Aug 2017 07:58:50 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>En vecka i Thessaloniki, Grekland. En svensk man vid poolen säger "Det var brorsan som bokade, en resa till grekisk ö: Thessaloniki. Hahaha." När jag är där tänker jag inte så mycket på det här hemma, det som fattas. Här finns det förluster som är kännbara i omgångar. Det är som att gå runt i ett tuggummi, det kletar i varje riktning. Men i Grekland mår jag bra; blir upplyft, solbränd, mätt, dåsig, lycklig. Minns när jag var i Spanien och kände att man består av en innehållslös botten, att man inte alls har en massa att hämta från sig själv. Det finns ingen hemlig botten full med nostalgi och betydelsefulla minnen och det finns ingen storartad sanning. Allt är bara fjäderlätt tomhet. Så kände jag nu med. Det är först när jag kommer hit jag kan känna nederlagen och förlusterna. </p>

<p>Till Ellie skriver jag: it's as if loneliness isn't a state of mind but a place.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[Sommar 17]]></title><description><![CDATA[<p>Jag ska skriva den här sommaren, jag måste. Skriva mig ut ur världen, ut ur mitt skinn. </p>]]></description><link>http://ttamiz.com/sommar-17/</link><guid isPermaLink="false">a994c572-43f6-4d66-8975-56c925adc41d</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 18 Jun 2017 19:25:45 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag ska skriva den här sommaren, jag måste. Skriva mig ut ur världen, ut ur mitt skinn. </p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[21/5]]></title><description><![CDATA[<p>Jag blev reserv nummer 22 på en feministisk skrivarkurs på Kvinnofolkhögskolan. Det var ju synd eftersom jag tänkte gå den som ett led i att "det man minst vill göra är det man ska utsätta sig för"... </p>]]></description><link>http://ttamiz.com/21-5/</link><guid isPermaLink="false">ff35b988-1ba1-4658-9544-3c002771a2c3</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 21 May 2017 14:57:51 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag blev reserv nummer 22 på en feministisk skrivarkurs på Kvinnofolkhögskolan. Det var ju synd eftersom jag tänkte gå den som ett led i att "det man minst vill göra är det man ska utsätta sig för"... </p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[28/4]]></title><description><![CDATA[<p>Det regnar idag. Jag har öppet fönstret och ligger och lyssnar på grannen som krossar vinflaskor i soprummet. </p>]]></description><link>http://ttamiz.com/28-4/</link><guid isPermaLink="false">e51c6f0b-d297-4677-bcb3-4d5e0e91e24e</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Fri, 28 Apr 2017 09:53:49 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Det regnar idag. Jag har öppet fönstret och ligger och lyssnar på grannen som krossar vinflaskor i soprummet. </p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[21/4]]></title><description><![CDATA[<p>Jag trivs på universitetet trots att jag känner mig ensam om alla mina tankar. Jag tycker inte om att prata om motstånd i form av att sluta använda deodorant eftersom jag blir äcklad av idén. Jag tycker inte heller det låter som en vettig motståndsstrategi att som homosexuell "stöta på</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/21-4/</link><guid isPermaLink="false">383fc6b4-daaa-4cb0-82b8-60c07d165c4e</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Fri, 21 Apr 2017 14:34:55 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag trivs på universitetet trots att jag känner mig ensam om alla mina tankar. Jag tycker inte om att prata om motstånd i form av att sluta använda deodorant eftersom jag blir äcklad av idén. Jag tycker inte heller det låter som en vettig motståndsstrategi att som homosexuell "stöta på den mest uppenbart heterosexuella i ett rum". Jag blir jämt irriterad på individer som dras till kollektiv. Trots att jag ofta vrider mig av obehag när folk öppnar munnen så trivs jag eftersom det krävs ganska lite av mig. Och jag tycker om att skriva nästan oavsett vad jag skriver.</p>

<p>På jobbet är jag vansinnigt uttråkad. Jag skäms över det eftersom jag anser att det är jag och bara jag som kan göra något åt situationen. Jag tycker inte att det är någon annans problem eller ansvar. Samtidigt njuter jag av det monotona i det; att lägga tid bakom mig. Att behandla tiden respektlöst, som att den inte är värd lika mycket för mig som för andra.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>Tåget från Stockholm kör på en människa i Partille och vi blir stående, räddningstjänsten och polisen kommer och letar likdelar på spåret i takt med att det skymmar. Jag tänker på en tenta i vilken jag glömt återge en referens. När vi kommer fram till Göteborg noterar jag en stor</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/untitled-10/</link><guid isPermaLink="false">98153d85-dda5-4a95-a693-653837c684d5</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Thu, 15 Dec 2016 16:46:18 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Tåget från Stockholm kör på en människa i Partille och vi blir stående, räddningstjänsten och polisen kommer och letar likdelar på spåret i takt med att det skymmar. Jag tänker på en tenta i vilken jag glömt återge en referens. När vi kommer fram till Göteborg noterar jag en stor buckla i framvagnen. Kändisen Tommy Nilsson går framför oss. In i Nordstan där det pågår julrusning, slukar hungrigt en BigMac. Det finns verkligen ingenting som är så vulgärt som att leva.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[<>]]></title><description><![CDATA[<p>Loach, Loach, Loach. Du gör mig alltid så sentimental när du visar England som England är. Komplett med tjejer som går runt på stan med kaninöron. Ofta är de bästa verklighetsskildringarna de som är komplexa, eftersom verkligheten är just det, men så jobbar inte du. Du är undantaget som bekräftar</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/post-post-23/</link><guid isPermaLink="false">6a083441-7416-4e8b-aa30-5ce6eade1b13</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Thu, 15 Dec 2016 16:44:56 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Loach, Loach, Loach. Du gör mig alltid så sentimental när du visar England som England är. Komplett med tjejer som går runt på stan med kaninöron. Ofta är de bästa verklighetsskildringarna de som är komplexa, eftersom verkligheten är just det, men så jobbar inte du. Du är undantaget som bekräftar regeln. Jag undrar om moralkakan från Blake i mitten av film, gentemot kvinnofrågan med Katie, liksom var medveten från ditt håll eller inte. Vi säger väl alla till varandra att såhär kan det inte gå till, det måste vara överdrivet. Så tänker man när man läser Fattigfällan också, som har så många likheter. Eller Vi bara lyder av Roland Paulsen. Vi måste tänka så för att våra medelklassliv inte ska smaka piss i munnen. Men kanske kan vi kosta på oss att ta in sanningen ibland? Det var därför vackert att se män i din egen ålder torka sina tårar i salongen när ljuset så abrupt tändes. En gång stod jag på den regniga perrongen i din oansenliga hemstad och skrattade iklädd en ansiktsmask med drottning Elizabeth. Tro mig, det var större än Buckingham Palace.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[<]]></title><description><![CDATA[<p>Jag tycker mycket om handledningsträffarna på universitetet nu. Det känns som jag är mer i en serie, eller som att jag tittar på ett avsnitt av en serie. Jag har fullständigt blommat ut jämfört med i de stora klasserna. Vi är bara 9 stycken och jag säger vad jag tycker,</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/post-post-22/</link><guid isPermaLink="false">c02111f7-f631-4271-9b29-dd666dfcedef</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Thu, 15 Dec 2016 16:42:20 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag tycker mycket om handledningsträffarna på universitetet nu. Det känns som jag är mer i en serie, eller som att jag tittar på ett avsnitt av en serie. Jag har fullständigt blommat ut jämfört med i de stora klasserna. Vi är bara 9 stycken och jag säger vad jag tycker, vad jag tänker. Det känns som att vi är en hemlig grupp, som att vi håller på med någonting viktigt. </p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>Jag har odlat min ensamhet så länge. Nu är den här. </p>]]></description><link>http://ttamiz.com/unt/</link><guid isPermaLink="false">ba0d9db3-95a6-4f0d-9665-fbb920da71fc</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Mon, 05 Dec 2016 18:07:08 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag har odlat min ensamhet så länge. Nu är den här. </p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>Att vistas på högstadiet såhär i efterhand är som att se den där backen man brukade åka pulka ned för som barn. Man tyckte den var gigantisk och nu ser man hur liten den verkligen är. När man ser högstadiet nu undrar man vad det var för odefinierad rädsla man</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/untitled-8/</link><guid isPermaLink="false">cd8b07d3-8e8f-40e3-849c-292e3a9b91dd</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:42:11 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Att vistas på högstadiet såhär i efterhand är som att se den där backen man brukade åka pulka ned för som barn. Man tyckte den var gigantisk och nu ser man hur liten den verkligen är. När man ser högstadiet nu undrar man vad det var för odefinierad rädsla man hela tiden gick och bar på. <br>
Den var bara luft och atomer i ett organiserat kaos.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>jag läser Varje dag är en vårdskandal. det är intressant. saknar vi förmågan att helt bry oss om dem vi inte delar blod eller starka vänskapsband med? jag hade aldrig kunnat jobba inom äldreomsorgen eftersom främmande äldre skrämmer mig. jag hade heller inte vågat få svart på vitt exakt hur</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/untitled-7/</link><guid isPermaLink="false">e611feee-6b16-4796-a0d1-fa391188923e</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:39:33 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>jag läser Varje dag är en vårdskandal. det är intressant. saknar vi förmågan att helt bry oss om dem vi inte delar blod eller starka vänskapsband med? jag hade aldrig kunnat jobba inom äldreomsorgen eftersom främmande äldre skrämmer mig. jag hade heller inte vågat få svart på vitt exakt hur intolerant, uttråkat och kallt jag kunnat uppträda. jag hade inte velat leva med sanningen om mitt empatilösa jag, mitt bristande civilkurage med bortvänd blick. av samma anledning hade jag själv aldrig kunnat bli den gamla på äldreboende. jag har hatat institutionalism sedan första gången jag satte min fot på dagis och kände att mamma och pappa var de enda som brydde sig om mig på riktigt. jag tror inte att äldreomsorgen någonsin går att lösa. hela iden frångår systematiskt allt det som gör oss mänskliga och fria. man kan inte lagstifta om kärlek.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[*]]></title><description><![CDATA[<p>När jag jobbade med att städa sjukhus i England år 2009 tjänade jag 5,90 i timmen. Jag var anställd av en agency som hyrde ut mig till sjukhuset. De som var anställda direkt av sjukhuset tjänade ca 7,50. Det fanns inga britter bland oss. Alla kom från Östeuropa,</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/post-post-21/</link><guid isPermaLink="false">aeb429d4-1ede-4f3a-97e1-658a97884d8e</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:35:30 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>När jag jobbade med att städa sjukhus i England år 2009 tjänade jag 5,90 i timmen. Jag var anställd av en agency som hyrde ut mig till sjukhuset. De som var anställda direkt av sjukhuset tjänade ca 7,50. Det fanns inga britter bland oss. Alla kom från Östeuropa, Asien och Afrika. De andra som var anställda av agencyn ville verkligen bli värvade av sjukhuset vilket innebar ex. bättre timlön och dubbel lön på bank holidays. Jag ville bara tjäna fickpengar, skriva och bli lämnad ifred. Få anställning av sjukhuset var det sista jag ville- det skulle ju cementera min existens där, som om jag på något sätt behövde vara där och värdesatte det. Jag minns det här som den period då klasskillnader blev tydligt för mig. Inte som när jag läste sociologi på komvux, utan tydligt som i att jag KÄNDE det i mig. Jag kände deras desperation och min egen uttråkan. De var där på riktigt, och jag var där på låtsas. I jämförelse med dem var jag bara en privilegierad antropolog på jakt efter något nytt. Det mest talande för hela situaionen var en vanlig dag på jobbet då Dagmar, singelmamma från Slovenien, förvåntat tittade på mig och sa "You're Swedish? But is Sweden a poor country?"</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[-]]></title><description><![CDATA[<p>Det finns få saker så förhäxande som gravida fotbollsfruar. Det är något med männens långa vältränade tatuerade kroppar. Hur de ser ut som 30 men är typ 22. Tjejerna som flyttar vart än i världen killens klubb ligger. Kånkandes på babyn i magen på läktaren, medan han springer runt där</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/post-post-20/</link><guid isPermaLink="false">01dfbcd9-bb69-44b9-b2cd-72dac461156e</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:34:10 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Det finns få saker så förhäxande som gravida fotbollsfruar. Det är något med männens långa vältränade tatuerade kroppar. Hur de ser ut som 30 men är typ 22. Tjejerna som flyttar vart än i världen killens klubb ligger. Kånkandes på babyn i magen på läktaren, medan han springer runt där nere på plan. Han ser så enkel ut på sitt minspel. Han förlorar- han är arg. Han vinner- han är glad. Han älskar fotboll, dig och barnet. Ibland kanske man sårat undrar i vilken ordning. Jag vet inte exakt vad det här handlar om. Det är kanske det lite förbjudet ofeministiska över det hela.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>är akut, om än tillfälligt, trött på all sport och sportens fans, på sommarens repetitiva pockande, på uteserveringar. kunde inte komma på något annat att göra än att hålla käften på biblioteket i vemodig sinnesstämning. utanför är poseidon instängd i plötsliga blomrabatter.</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/untitled-6/</link><guid isPermaLink="false">97a57b02-d10a-40f7-8784-0bdcb083109b</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:33:08 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>är akut, om än tillfälligt, trött på all sport och sportens fans, på sommarens repetitiva pockande, på uteserveringar. kunde inte komma på något annat att göra än att hålla käften på biblioteket i vemodig sinnesstämning. utanför är poseidon instängd i plötsliga blomrabatter.</p>]]></content:encoded></item><item><title><![CDATA[.]]></title><description><![CDATA[<p>Jag började mitt liv med att jobba i 3 år på Mcdonalds.  </p>

<p>Men jag borde bli läkare, konstnär, psykolog, författare, dj, journalist, entreprenör, informatör, socionom, lärare, intendent, musiker, säljare, advokat, analytiker, handläggare, jurist, mäklare, artist, grafiker, copywriter, designer, arkitekt, bankir, ekonom, ingenjör, dietist, veterinär eller tandläkare. </p>

<p>Jag är i kvar</p>]]></description><link>http://ttamiz.com/post-post-19/</link><guid isPermaLink="false">0daa25e5-9e4c-44bf-b38a-6cce21f1d696</guid><dc:creator><![CDATA[Tam iz ]]></dc:creator><pubDate>Sun, 13 Nov 2016 13:18:27 GMT</pubDate><content:encoded><![CDATA[<p>Jag började mitt liv med att jobba i 3 år på Mcdonalds.  </p>

<p>Men jag borde bli läkare, konstnär, psykolog, författare, dj, journalist, entreprenör, informatör, socionom, lärare, intendent, musiker, säljare, advokat, analytiker, handläggare, jurist, mäklare, artist, grafiker, copywriter, designer, arkitekt, bankir, ekonom, ingenjör, dietist, veterinär eller tandläkare. </p>

<p>Jag är i kvar i frityroljan, jag är kvar som en skugga i larmet som går när mat ska upprepas. </p>]]></content:encoded></item></channel></rss>