Málaga

Att vara här ensam är inte som jag trodde. Dels är jag mer trött - inte mindre- än om jag hade haft sällskap. Sedan har jag också mindre att säga, att tänka, att skriva, ju mer tiden går. Jag befinner mig i mitt eget huvud men där existerar bara en komplex gröt av vilket jag inte riktigt kan utvinna något av värde. Det finns mycket positivt med det. Jag känner inga negativa känslor. Jag ältar inget, jag ifrågasätter knappt något. Jag känner mig mest tom. Och trött. Trött som om jag varit trött länge utan att märka det. Utan andra - vilka är vi? Det känns som att jag har vidrört något inom mig, och det var mer fjäderlätt, tyst och innehållslöst än jag kunnat ana.