.

Ofta pratar man om att hjärtat sitter till vänster, att hjärtat är rött, så man är röd. Man är kollektivist.

Min djupt personliga övertygelse, länge länge, har varit att jag är blå. Djupt där inne upplever jag att jag är satt här helt randomly, helt utan kontext och förståelse, helt utan kämparglöd. Jag är individualist i mitt mörka svarta bespottade hjärta. Mina tankar kan teoretiseras genom universitetsutbildning och jag kan lära mig hur man ska förstå samband och strukturer, men långt där inne bor en ensam blå fjäril som inte förstår någonting annat än att bara bevara sig själv, rädda sig själv, älska sig själv.