-

När jag kommer ut igen tar jag en ny väg och går vilse lite grann. Det duggregnar i mitt ansikte. Måndagsgata. En mamma med barnvagn, byggnadsarbetare i gula reflexjackor, en pizzeria full med ungdomar. När jag korsar det långa övergångsstället och kommer halvvägs upp för trappan mot den nedklottrade hållplatsen vänder jag mig om och tittar på de gula höghusen i tegel. Det känns som att jag står i jämnhöjd med dem, ett hav av trafik under mig. Himlen är mjölkvit, min jacka är blöt och mitt underliv dunkar. I ett av fönsterna skymtar en bortglömd adventsljusstake. Det är plötsligt så olidligt vackert allting. Husen, regnet, himlen och hela livet.