gtwhtm

.

jag läser Varje dag är en vårdskandal. det är intressant. saknar vi förmågan att helt bry oss om dem vi inte delar blod eller starka vänskapsband med? jag hade aldrig kunnat jobba inom äldreomsorgen eftersom främmande äldre skrämmer mig. jag hade heller inte vågat få svart på vitt exakt hur intolerant, uttråkat och kallt jag kunnat uppträda. jag hade inte velat leva med sanningen om mitt empatilösa jag, mitt bristande civilkurage med bortvänd blick. av samma anledning hade jag själv aldrig kunnat bli den gamla på äldreboende. jag har hatat institutionalism sedan första gången jag satte min fot på dagis och kände att mamma och pappa var de enda som brydde sig om mig på riktigt. jag tror inte att äldreomsorgen någonsin går att lösa. hela iden frångår systematiskt allt det som gör oss mänskliga och fria. man kan inte lagstifta om kärlek.


» Kommentera

*

När jag jobbade med att städa sjukhus i England år 2009 tjänade jag 5,90 i timmen. Jag var anställd av en agency som hyrde ut mig till sjukhuset. De som var anställda direkt av sjukhuset tjänade ca 7,50. Det fanns inga britter bland oss. Alla kom från Östeuropa, Asien och Afrika. De andra som var anställda av agencyn ville verkligen bli värvade av sjukhuset vilket innebar ex. bättre timlön och dubbel lön på bank holidays. Jag ville bara tjäna fickpengar, skriva och bli lämnad ifred. Få anställning av sjukhuset var det sista jag ville- det skulle ju cementera min existens där, som om jag på något sätt behövde vara där och värdesatte det. Jag minns det här som den period då klasskillnader blev tydligt för mig. Inte som när jag läste sociologi på komvux, utan tydligt som i att jag KÄNDE det i mig. Jag kände deras desperation och min egen uttråkan. De var där på riktigt, och jag var där på låtsas. I jämförelse med dem var jag bara en privilegierad antropolog på jakt efter något nytt. Det mest talande för hela situaionen var en vanlig dag på jobbet då Dagmar, singelmamma från Slovenien, förvåntat tittade på mig och sa "You're Swedish? But is Sweden a poor country?"


» Kommentera

-

Det finns få saker så förhäxande som gravida fotbollsfruar. Det är något med männens långa vältränade tatuerade kroppar. Hur de ser ut som 30 men är typ 22. Tjejerna som flyttar vart än i världen killens klubb ligger. Kånkandes på babyn i magen på läktaren, medan han springer runt där nere på plan. Han ser så enkel ut på sitt minspel. Han förlorar- han är arg. Han vinner- han är glad. Han älskar fotboll, dig och barnet. Ibland kanske man sårat undrar i vilken ordning. Jag vet inte exakt vad det här handlar om. Det är kanske det lite förbjudet ofeministiska över det hela.


» Kommentera

.

är akut, om än tillfälligt, trött på all sport och sportens fans, på sommarens repetitiva pockande, på uteserveringar. kunde inte komma på något annat att göra än att hålla käften på biblioteket i vemodig sinnesstämning. utanför är poseidon instängd i plötsliga blomrabatter.


» Kommentera

.

Jag började mitt liv med att jobba i 3 år på Mcdonalds.

Men jag borde bli läkare, konstnär, psykolog, författare, dj, journalist, entreprenör, informatör, socionom, lärare, intendent, musiker, säljare, advokat, analytiker, handläggare, jurist, mäklare, artist, grafiker, copywriter, designer, arkitekt, bankir, ekonom, ingenjör, dietist, veterinär eller tandläkare.

Jag är i kvar i frityroljan, jag är kvar som en skugga i larmet som går när mat ska upprepas.


» Kommentera