gtwhtm

.

Tåget från Stockholm kör på en människa i Partille och vi blir stående, räddningstjänsten och polisen kommer och letar likdelar på spåret i takt med att det skymmar. Jag tänker på en tenta i vilken jag glömt återge en referens. När vi kommer fram till Göteborg noterar jag en stor buckla i framvagnen. Kändisen Tommy Nilsson går framför oss. In i Nordstan där det pågår julrusning, slukar hungrigt en BigMac. Det finns verkligen ingenting som är så vulgärt som att leva.


» Kommentera

<>

Loach, Loach, Loach. Du gör mig alltid så sentimental när du visar England som England är. Komplett med tjejer som går runt på stan med kaninöron. Ofta är de bästa verklighetsskildringarna de som är komplexa, eftersom verkligheten är just det, men så jobbar inte du. Du är undantaget som bekräftar regeln. Jag undrar om moralkakan från Blake i mitten av film, gentemot kvinnofrågan med Katie, liksom var medveten från ditt håll eller inte. Vi säger väl alla till varandra att såhär kan det inte gå till, det måste vara överdrivet. Så tänker man när man läser Fattigfällan också, som har så många likheter. Eller Vi bara lyder av Roland Paulsen. Vi måste tänka så för att våra medelklassliv inte ska smaka piss i munnen. Men kanske kan vi kosta på oss att ta in sanningen ibland? Det var därför vackert att se män i din egen ålder torka sina tårar i salongen när ljuset så abrupt tändes. En gång stod jag på den regniga perrongen i din oansenliga hemstad och skrattade iklädd en ansiktsmask med drottning Elizabeth. Tro mig, det var större än Buckingham Palace.


» Kommentera

<

Jag tycker mycket om handledningsträffarna på universitetet nu. Det känns som jag är mer i en serie, eller som att jag tittar på ett avsnitt av en serie. Jag har fullständigt blommat ut jämfört med i de stora klasserna. Vi är bara 9 stycken och jag säger vad jag tycker, vad jag tänker. Det känns som att vi är en hemlig grupp, som att vi håller på med någonting viktigt.


» Kommentera

.

Att vistas på högstadiet såhär i efterhand är som att se den där backen man brukade åka pulka ned för som barn. Man tyckte den var gigantisk och nu ser man hur liten den verkligen är. När man ser högstadiet nu undrar man vad det var för odefinierad rädsla man hela tiden gick och bar på.
Den var bara luft och atomer i ett organiserat kaos.


» Kommentera